Dag 3 & 4
1. Nu har du
gjort både PCR och Southern. Syftet med bägge metoderna var att ta reda på om
LL 37-genen fanns i plasmiden. Jämför resultatet och diskutera för-och
nackdelar med metoderna.
Både PCR och Southern Blot är metoder som innebär en
amplifikation av målsekvensen (den förväntade LL37 genen) som sedan identifieras
med gel-elektrofores. Southern Blot innehåller, utöver detta och till skillnad
från PCR, flera ytterligare steg: överförsel av DNA-materialet från agarosgelen
till ett nylonmembran som sedan prepareras, märks med prober och tvättas, och
slutligen behandlas med en fosfatas-antikropp och dess substrat så att
DNA-materialet kan åskådliggöras.
Vid Southern Blot undersökte vi vår klyvda plasmidlösning i
två utspädda former: 0,5 mikrogram och 0,005 mikrogram. Den högre
koncentrationen kunde detekteras efter PCR och efterföljande elektrofores. Den
lägre koncentrationen, 0,005 mikrogram, kunde däremot inte detekteras enbart
vid PCR och elektrofores, men var detekterbar efter överförsel till
nylonmembran och behandling med fosfat-antikropp. Southern Blot-metoden är
alltså känsligare än enbart PCR och elektrofores, då den möjliggör detektion av
jämförelsevis mindre mängder DNA-material.
PCR-elektrofores är, i jämförelse med Southern Blot, en
mycket snabbare metod som innehåller färre moment. PCR-elektrofores är tydligen också den vanligaste molekylärbiologiska
analysmetoden i den kliniska verksamheten idag, och kommer förmodligen även att
vara det framöver.
2. Vad
tycker du är det viktigaste som du har lärt dig under laborationen?
Laborationerna gav bra träning i planeringen både inför och
under laborationerna. Tidsåtgången vid de olika labbmomenten var viktiga att ha
bra koll på så att laborationerna gick effektivt från start till slut.
Välskrivet inlägg med koncis beskrivning. Men hur menar du att Southern blot amplifierar målsekvensen?
SvaraRadera